Tyvärr så är ingen av mina reservmorsor vid liv, de har gått till de sälla jaktmarkerna. Jag tror inte att jag var tillräckligt tydlig i mitt förra inlägg, men nu vet alla hur det ligger till.

Nu har husse burit in en säng i vårt vardagsrum, brorsan tittade uppskattande på sängen. Aha en säng till mig men tji vad han bedrog sig sängen är inte till honom och inte till mig, får se i morgon vem som ska ligga där. Lite nyfikna är vi i alla fall, får se om vi ska på resande tass i morgon eller om vi blir hemma med matte, det visar sig. Hoppas att alla får en fin nationaldag med mycket sol och godis.

Kramisar på er alla.

Här kommer en bild på min reservmorsa Kickan som egentligen hette Snorkfröken. Matte tyckte att namnet var för krångligt att ropa, så därför döptes hon om. Kickan tog hand om brorsan och mig när vi kom till familjen, vi hade en morsa till hon hette Mirte, bilder på henne finns men matte vet inte riktigt var. Tyvärr så hittade inte matte någon bild på Kickan med Stig Helmer tofs på, hon hade också en sån tofs som dök upp bara några veckor efter att hon blivit ryckt. Vi hade det bra när vi var valpar för det var alltid en mamma i närheten, matte fick oxå en oerhörd hjälp med passningen. Eftersom vi bodde i ett stort hus så var det inte så lätt att hålla reda på två stycken taxvalpar som alltid hittade på något bus.

Kickan var en speciell hund, med sedvanliga idéer som taxar har, hon visste precis hur hon skulle kunna skaffa sig en extra godbit. Som den gången när hon upptäckte att matte skaffat konstgjord julgran. Den kunde man bita i utan att den stacks, mattes stora glaskulor var oxå något som den här damen ägnade sig åt. Kickan tog tag med tänderna om kulan och glodde ned mot kakfatet och sedan på matte, hennes blick sa en sak; jaha hur blir det får jag en kaka eller ska jag bita ihop. Naturligtvis fick hon en kaka och sen var det kört, enligt veten när hon var liten, så var Kickan alldeles för klog för sitt eget bästa. Hon var även en ypperlig jakthund och jagade älg med största förtjusning om inte det fanns rådjur att få upp. Svampletare var hon oxå duktig som och då speciellt kantareller. Min matte har många minnen av den här hunden och det är inte stå konstigt för hon blev 14 år.

Här är vädret något bättre solen lyser i alla fall stundtals men blåsten har inte mojnat, så vi föredrar nog soffan idag med eller någon solfläck i huset, där man kan gotta sig.

Soliga taxkramisar.