Har ni hört på tusan, matte slängde ut kokta älgköttben till räven, såna där med smarrig benmärg. Det hade vi ju kunnat äta upp och så slänger hon ut dem. Hon sa att det var för att vi skulle ha något att spåra i morgon bitti, jag förstår nog vad det handlar om, hon missunnar oss det som är gott.

Jag är så arg så jag saknar ord, tvi vale för matte det ska hon få ångra. Vi fick visserligen smaka lite av den gottiga märgen men bara pyttebitar. Sen fick vi lite kokt älgkött, efter att vi ätit upp hundmaten. Matte, husse och lillhusse de smorde minsann kråset, kokt älgkött med dillsås, sån där med ättika i och kokta morötter och så förstås nypotatis. Tänk vi hade kunnat ätit det i stället för hundmat, ja jag hade då inte sagt nej.

Taxkramisar från två mycket ättikssura brorsor.