Nu har jag legat och knorrat en hel timme, tror ni att matte förstår. Nej, hon bara skrattar åt mig, vet hon inte att det är förenat med stor fara att skratta åt en tax och då speciellt åt mig. Husse är i skogen och han åkte så tidigt så jag hade inte ens kommit upp ur slafen än. Prexis när han gick ut genom dörren, då kom jag på vad det var frågan om. Jakt, vänta husse jag ska med men inte hörde han mig heller, tror att jag får skaffa en hörapparat åt husse, den dönicken. Den enda som hörde mig, var matte som sa "tyst med dig, gå och lägg dig det är för tidigt", så var det med dä. Ingen som förstår att det är synd om mig, bara brorsan men han är oxå lite gnölig idag, lillhusse tyckte i alla fall synd om när han kom in men naturligtvis så kunde inte heller låta bli att dra på smilbandet. Sen hade han och matte någon tråkig diskussion om programvara till datorer. Han låtsas inte ens om att jag satte mig bredvid honom i hopp om att han skulle tycka lite extra synd om mig. Nej, nu tror jag att jag ska flytta till någon som har vett att tycka synd om mig, hmmm, vissel, tut.

Kramar från två mycket sorgsna taxar.