Här faller det regn i massor, såna där stora droppar så det räcker med ett par stycken för att bli riktigt blöt. Usch tvi attan och vi som måste ut ett par gånger till idag.

Det där med tuggandet på kablar har nog Illerson slutat med, i alla fall så hoppas matte och husse det. Sista gången var för fyra år sen, låt mig få se då var han nio år. Vi har telefon i köket med sladd, telefonen stod på köksbordet och sladden hängde ned lite grann vid bordskanten mot jacket. Illerson sätter sig fint, studerar kabeln monterar dit sina tänder och ska prexis knipsa av den, när matte får syn på vad han gör, så hon knäpper honom med långfingret på nosen. Illerson ser förvånad ut och då tror ni väl att han gick därifrån, icke han tar omtag och ska till att knipsa av den igen. Nu tar matte i lite hårdare och knäpper Illerson på nosen igen, samtidigt som hon vrålar i, "vad tusan tror du att du håller på med". Då först sätter brorsan sig ned och tittar ner i golvet samtidigt som man hör ett ynkligt pip. Han går förnärmad därifrån men har sen den dagen inte rört några kablar i alla fall inte vad vi vet, alla telefonladdare är hela och alla datakablar, så vi får hoppas att han har slutat men man ska aldrig säga aldrig när det gäller Illerson.

Hoppas att ni har haft en skön söndag med inte allt för mycket blött ovanifrån. Förresten Edith hittar ni under mina länkar, under Boris och Figo som oxå är två nya bloggare taxar det med.

Taxkramisar från er vän Hillman.

jycke som vi hälsar välkommna till bloggen, denna gång en collie som heter Edith och hon bor i Paris. Gå gärna in och se vad fransyskan har för sig, det är roligt att blogga med en hund som bor så långt från oss.

Taxkramisar.

Matte har glömt eller förträngt skulle jag vilja säga, det hela handlar om när vi var valpar. Hon skrev ju förut att vi bara ätit upp pengar som låg i ett kuvert och ett par skor samt några filtar. Nu är inte det riktigt sant, jag misstänker att hon förträngt resten. Husse började prata om det igår kväll och då måste ju oxå ni få veta. Då när vi åt upp pengarna så klippte vi hål i en snusdosa oxå, en av mattes anställda hade en snusdosa på bordet, den fick vi tag på och klippte små, små hål i den så matte sa att det såg ut som en tesil. Snuset åt vi inte upp, utan det låg utspritt över hela golvet, på våra tassar och lite här och där i pälsen.

Nu kommer vi till det stora, jag lärde mig väldigt fort vad man fick och inte fick men brorsan den luringen, han fortsatt flera år med sina tilltag. Det första dyra han fimpade, var när mattes stora valp var hemma på besök. Då bet han av en kabel på adaptern till strömuttaget på hans lap-top, det värsta var att det var företaget som han jobbade åt som ägde datorn, sen att det inte fanns såna att få tag på, var bara ett par ställen i hela Svergie som sålde dessa datorer. Husse hittade i alla fall en adapter inne på lagret, så matte fick vackert köpa den av sig själv och ge till människovalpen. Då hade herr Illerson fått smak på det här med tunna fina kablar, det blev väldigt många mobilkablar, såna som man hade för strömförsörjning och det fortsatte i flera år efter sen vi borde vara vuxna.

Det dyraste han har käkat upp, var strömförsörjningskabeln till husses slutsteg i bilen, det blev kortis och slutsteget brann upp. Nu var det inte bara ett slutsteg utan det nya som husse köpte gjorde han likadant med, fast husse gömt kabeln så han inte skulle hitta den. Det var nummer två av något som kostade flera tusen kronor, sen sa husse efter inköpet av det tredje, den här gången går du bet för nu var kabeln inlagd i ett grovt plaströr. Glöm slutsteget, då hittade Illerson en lucka längst bak i bilen som han lyckades krafsa upp och där fanns massor av mjuka gosiga kablar att bita i, då gick slutsteg nummer tre sönder. Till slut så gav husse upp för det blev helt enkelt för dyrt, för när andra slutsteget brann upp så var cd-växlaren igång och det betydde bara att den oxå brann upp.

Så det där om att vi bara käkat upp pengar, skor och filtar, det gäller bara mig, för Illerson han har lyckats med mycket mer än vad matte vill tänka på. Vi kan väl säga så här husse var inte glad men jag är tacksam att det inte var jag som gjorde det för då hade nog husse blivit än argare. Inte så att han gillar mig mindre, nej då det är bara det att vem kan motstå en liten hund som sitter fint, vevar med tassarna samtidigt lägger huvudet på sned och ser jätteglad ut. Det kunde naturligtvis inte husse heller, när jag gjorde något jag inte fick så stod jag alltid med nosen i golvet och såg bara embarmeligt olycklig ut, för innerst inne visste jag att det var fel. Jag tror aldrig att Illerson förstod vad han gjort eller så struntade han helt enkelt i det, för han har aldrig brytt sig om att skämmas för sånt man inte får göra, han bara gör det och sen ser han bara pillimarig ut. Tur som attan så har jag aldrig fått ut för något som brorsan gjort, för han avslöjade sig själv när han satt fint, för det gjorde han efter varje grej han bitit sönder.

Nu till dagens väder, inget att skryta om. Blött som attan, nästan 5 plusgrader och spolad hockeyplan. I alla fall där husse har kört med bilen, så vi gick på sidan, jag halkade till ett par gånger men det gick bra. Matte sa åt mig att inte gå i hjulspåret för där är det grishalt. 

Taxkramisar från er vän Hillman