Jag måste få protestera, som ni kanske vet så brukar matte och husse retas med mig när jag ska äta, de avänder ett mjukishund som de låtsas äter min mat. Visst tycker jag att det är roligt men nu har det gått för långt för när jag skulle äta frolic, då dyker den jäkeln ner ifrån soffryggen och tänkte stjäla min gosiga frolicar. Det tänker jag inte tolerera, om han inte passar sig så ska jag banne mig slita öronen av honom.

Nu ikväll när vi skulle gå ut, så tänkte jag nästan göra hål i Hillmans öron, ja det gick av bara farten. Han ska inte tro att bara för att jag varit lite ur slag ett par dagar, så bestämmer inte han någonting. Det är jag som ska vara först ut genom dörren, vad väntar han sig jag är ju i alla fall äldst, hela 11 dagar äldre. Inte mycket att skryta med men i alla fall, nu har vi busat rätt mycket idag faktiskt och det har varit roligt. Nu ska ni inte tro att jag gillar brorsan för det gör jag verkligen, han är hygglig och låter mig bestämma det mesta men ibland så kan jag bara inte hålla mig, jag tror det beror på att han har så mjuka öron. Det är så fränt att rusa förbi honom och i förbifarten nafsa tag i hans kålblan, svansen är en favo som jag heller inte kan motstå, hihi. Lite roligt måste man bara ha, när nu vädret är så här taskigt.

Taxkramisar från er vän Illerson.

Här har regnat i natt så man knappt fått en blund i ögonen, det är 4 plusgrader men nu är det i alla fall upphåll men helgrå himmel. Matte hade bespetsat sig på att få se det där stjärnfallet som alla talar om det skulle visst vara bäst igår men trots att hon var uppe till klockan halv två i natt, så såg hon ingenting, för det var jämmengrått sen började det regna och då var det ju kört.

Dagens agenda, inget speciellt, jo brorsan och jag har rusat runt och lekt. Matte kallar det för matknas, vi hade i alla fall kul medans vi väntade på att vår mat skulle bli klar. Illerson och jag skällde i kör, vore bra om ni kunde det säger matte för det låter för rackigt. Vi har tydligen inga musiköron, för vi tyckte det lät bra, matte sa att det lät falskt. Det klart för ett otränat öra men för våra superöron så var det musik som slår det mesta. Det var hela skalan av voff, vaff, viff men det klart att vi skulle behöva öva lite oftare för att komma med voff och vaff på samma ställe. Sen är det så häftigt att springa och ställa sig framför mattes skrivbord för då ekar det så fränt, stålet som håller upp skrivytan är öppet på sina ställen och då blir det ett eko. Matte uppskattar inte våran sång utan hojtar snälla prata med små bokstäver. Vadå, små bokstäver vafö de då, vi vill att alla ska höra att här bor det två taxar som kan leka fast vi närmar oss 13 och ett halvt år, båda två.

Vad har ni för er runt om i landet och utlandet, en sån här dag, när regntunga skyar täcker vårt land eller.....

Förresten så har matte pratat om tortyrkammaren, bara hon inte får några dumma idéer.

Taxkramisar från er vän Hillman.