Illerson är som alla vet vid det här laget en goumet utan dess motstycke, han äter bara det som är delikat och knappt det ibland. Matte och husse köpte mjukis hundar för att retas med brorsan  och det har fungerat bra men nu har är han inte intresserad av det heller. Härom dagen så sa matte att om du inte börjar äta så måste vi åka till kossadoktorn, du vet in till Trysil. Illerson såg förnärmad ut men han förstod vad hon hotade med så han har ätit upp sin mat och mer där till. Nu så fort han inte har lust att äta så säger matte bara jaha, du vill åka till kossadoktorn, då äter han med god aptit. Matte säger att gamla hundar är peciella men så peciell som herr Illerson är, är nog inte många jyckar.

Igår berättade jag om tiggandets konst men jag glömde att berätta om Illersons nysningar, fnysningar och skall. Först säger han fnurf, sen kommer en blåsning med läpparna som skulle få alla hästar gröna av anvund. Sen kör han igång att nysa, så snorspruten står omkring honom allt för att få den extra bit han så gärna vill ha, hjälper inte det så ger han skall om man nu kan kalla hans skällande för skall. Det låter mera som ett valpskall, för lärt sig skälla har han inte, det blir bjäff, bjiff och något enstaka djoff.

 Idag har vi fått smaka en ny ost som husse hade köpt igår, den föll tydligen Illerson på läppen och han som bara äter franska vitlöksostar annars. Såna där mjuka ostar som man har till salta kex, älskar brorsan då är han verkligen i sitt tiggesse. Jag tycker att allt är gottigt men brorsan han tycker bara om vissa saker och det betyder att inget är så gott så matte kan få honom att göra saker på kommando. För vad han än är så inte är han någon lydig hund, han gör som han vill och därmed jämt. Ändå kan han allt sitt, ligg, stilla osv men det är inte alltid han har lust att samarbeta, jase taxar säger matte, undrar vad hon menar med det......

Taxkramisar från er vän Hillman, brorsan ligger i solen och gottar sig.