Matte har läst tidningen för oss nu på morgonen och fick så till sin fasa läsa detta. Gå in på det här artikeln så får ni se vad det handlar om, ni hittar länken nederst på detta inlägg. Matte är inte varghatare men hon förstår hur det är att bo där det finns gott om vargar.

Där vi bodde tidigare stod ofta lodjuren inne på gårdsplanen men de sprang iväg när matte gick ut och en kväll när vi var ute så vände tikarna upp på trappen igen medans de morrad doft. Jag och brorsan gick lite längre men vi var rädda och vill gå in vi med, fast vi var väldigt nyfikna på det som luktade. När matte släppt in oss gick hon ut med ficklampan och då fick hon se vargspår väldigt färska för det hade slutat snöa prexis när vi gick ut, prexis där jag och brorsan vände stod mattes van parkerad och på andra sidan vanen hade vargarna stått. Det var spår efter en stor och en liten varg, så matte var inte så glad för det betydde att hon inte kunde ta ut oss lösa på kvällen efter mörkrets inbrott och att hon inte kunde ta ut oss alla fyra som hon brukade.  De närmaste dagarna gick matte ut före oss för att se att ingen varg stod och smög bakom bilarna, innan vi fick gå ut men det var slut på att vara lösa på kvällarna. Även på dagtid var vi kopplade, för som hon sa det är ett ögonblicksverk för en varg att slita en tax i stycken.

Nu ska jag slappa lite för det har varit en hektisk morgon och vi har redan varit ute och kutat två gånger, så nu är det soffan som gäller.

Taxkramisar.

http://www.dt.se/nyheter/mora/article585209.ece