Här är det lungt som det brukar vara efter en storm, för i natt var det livat, usch iamig vad det blåste. När vi var ut sista rundan så var det sånt oväder så jag trodde att vi skulle blåsa bort. Ni ska veta att vi bor i en dalgång och inte uppe på en höjd, det blåste och brakade hela natten. Jag trodde taket skulle komma in ihop med någon stor tall, till sist somnade jag och när jag vaknade i morse hade vinden mojnat. Solen lyser nu och det är riktigt skönt ute, vi har varit med husse på en runda så han inte soffar till sig. Det är så där med görlösa hussar de blir lite åjäxliga om ni förstår va jag menar, då får man offra sig och följa med en sväng.

Nu ska vi slappa och ha det riktigt skönt, sen blir det mat, vad det blir har inte matte talat om ännu, hon är lite justerad med troligtvis knäckta revben. Hon säger att det är värst när hon hostar, nyser och skrattar. Vi får väl hålla oss lite allvarliga så hon slipper skratta, igår brast hon ut i ett gapskratt på min bekostnad förstås, jag skulle hoppa upp i soffan men något gick fel så jag blev hängande med baktassarna utanför soffan. Då skrattade matte alldeles förfärligt, joho tur att man kan roa någon, hihi.

Taxkramisar från er vän Hillman.