Jaha, det var bara Rudi som gissade helt rätt, stuvade makaroner och stekt falukorv eller dalafilé som vi brukar säga, du får en stor stjärna i mitt hjärta Rudi och fasen vet om du inte är en hederstax du med så studsig som du är, hihi. Matte tyckte att vi skulle ha lite rejäler husmanskost, jag tycker att vi ska hundmatskost, hihi.

Matte hade lovat mig att lägga ut en bild på när jag var mindre och här kommer det.

Här är jag bara 4 veckor, har ni sett någon som är så söööt, hihi. Det var Kerstin som är ägare till kenneln där jag är född som är frotrografen.

Inte kan man påstå att jag är så stor där, ståtlig var jag redan då men nu är jag stor oxå. Tyvärr så har inte matte några bilder på när Illerson var så liten, för den uppfödaren tog inga bilder i alla fall inga som vi fick. Kerstin fotar valpar från det att de är väldigt små tills de lämnar kenneln och då får man som köpare en mapp med bilderna, goda råd, första spårläggningen och vet.besiktningen, hälsar matte. Om ni vill tassa in på kenneln så hittar ni den under våra länkar "Zelmaas" där hittar ni massor av rolig läsning, kåserier och fina bilder. Kerstin är nämeligen journalist och det märks, hon vann en fototävling i fjol oxå eller om det var för två år sen, matte har sånt där teflonminne, hihi, så man kan aldrig va riktigt säker.

Igår fick vi nåt väldigt smarrigt, revbensspjäll, ja bara smakbitar men åh så gottigt. Matte hade kryddat med riven ingefära, rivna apelsinskal och honing, lite salt och peppar, så vi fick bara små smakbitar men mumsigt värre va det.

Idag smet husse till skogs med bössan, fast innan han åkte fick jag följa med på en promenix och jag som trodde att jag skulle få följa med i bilen, heltassigt tycker jag att det var. Han är hemma nu igen och försöker muta mig med leverståhej mackor, jag är mutbar tyvärr men det är så gottigt med ståhej.

Taxkramisar från en mutbar Hillman.

Det där med midjemått har fått oss att fundera, hur vi kan vara så olika jag och brorsan. När jag växte upp så kallades jag för röret Hillman, matte var tvungen att tillsätta vetegroddsolja till mitt käk, för jag var så smal. Ingen midja utan bara ett långsmalt rör. Illerson däremot han har en getingmidja, väldigt smal så han skulle kunna äta hur mycket som helst, han har alltid varit smal och lätt, men så är han smidig som en katt. Jag har alltid haft en lång kropp men nu på ålderns höst så har den blivit lite grövre och jag är inget rör längre, kossadoktorn tyckte i alla fall inte att jag var för tjock men matte säger att hon ska börja ge oss mat i stället för hussen för han är lite för frikostig, säger hon. Tänk jag tycker att hon ska titta sig i helfigurs spegel så får hon se vem som mest behöver dra in på käket, hihi.

I går fick vi tapetklister och gummihjul, det var smarrigt värre men hade inte matte protestat så hade vi fått mera tapetklister, nu blev det bara lite smakbitar. Idag har vi bara 8 minus och det känns skönt, vi kan inte se någon himmel så det blir ingen solförmörkelse för oss, passa på ni övriga men akta ögonen.

Nu ska jag ut på första rundan, hoppsa att ni får en bra dag och du Sigge hoppsa att du slipper såna där smällare i all världslig tid.

Taxkramisar.

Jaha, nu har vi tredje dagen inpå det nya året och tänk vi tycker inte att det skiljer något från det gamla. Det är tur att det snart är slut på storhelger, för annars skulle vårt midjemått bli större, hihi. Visst vi har väl ätit lite för gottigt under hela helgen,  på nyårsafton fick vi älgbiff smarrigt värre men ingen sås trots att matte hade gjort wiskysås, vi kanske hade behövt en stadig en, hihi. Till efterrätt hade matte fixat lite bakelser med mandelmassebotten, vipsgrädde och röda vinbär, vi fick varsin pyttebit som en tioöring i storlek, då fattar ni att det var en pyttis. Sen på nyårsdagen fick vi kycklingfilé i massor, då var det minsann inga pyttisar. Igår åt tvåbeningarna grisgrynsgröt och en massa smarrigt pålägg på mackorna, julskinka, leverståhej och ostar, alla påläggen åt vi med god aptit men grisgrynen fick de ha för sig själva. För inte tänker vi äta gröt när det finns nåt så smarrigt som skinka, fettet på den fick Rävis, för det äter varken vi eller tvåbeningarna.

Nu får vi som om vår önskan slår in, för här i mellandagarna hittades en kisse översnöad i ett skoterspår, den fick komma till ett katthem men ingen märkning eller polisanmälan om försvunnen katt fanns. Stackars misse men hon får nog säkert ett nytt hem, för hon var stor och svart med en tumme på varje tass. Nu hoppas vi att flera läser vår önskan och att ingen behöver bli utan hem, ta väl hand om era djur. De ska stanna i samma hem livet ut, visst det händer olyckor som gör att tvåbeningarna inte finns mera och då måste djuren få ett nytt hem.

Hoppsa att ni har det bra runt om i vårt avlånga land, utland och allt var ni bloggare är. Här är det bara lite drygt minus 12, å det är rena mildvädret mot vad vi haft, mulet är det och vi tror att det blir snö innan kvällen. När man blir äldre så känner man sånt i kroppen, hihi.

Taxkramisar från två mätta brorsor!