Jag har fyra ben

du har bara två,

ändå är jag den bästa kompis

som du i hela världen kan få.

Jag leker väl inte lika ofta som förr

men jag står ändå och väntar troget vid din dörr.

Nu jag bott hos dig mer än femton år

så det har nog satt sina spår.

Luktsinnet är det enda som är intakt, hörseln lite si och så

synen i mörker kan jag ej förstå, då är nosen bra som få.

För att hitta dig som gör mig så nöjd och trygg

när du med handen stryker över min långa rygg.

Någon sprinter är jag inte längre, det tar tid på promenader

ej heller ställer jag till med  några eskapader.

Valp det är det länge sen jag var

men lite av tagen sitter ändå kvar.

När jag blir sjuk och trötter

håller jag mig nära dina fötter.

Du låter mig sova på din arm

och värmer mig ofta vid din barm.

Jag är bara en strävhårig tax

som för matten har tagit pax

dit där inga andra når

tar jag en stor plats i mattes hjärtas vrår.

© Hillman H Arvidsson

Som ni ser så har jag diktat med lite hjälp av matten förstås, bara för att ni ska få veta lite mera om mig, hur jag tänker och är innerst inne, hoppsa att ni förstår hur jag menar.

Idag är det griskallt, försökte göra en tvåa men det sket sig för mina tassar försvann, med minus 15 på morgonen så kan i alla vi hålla oss för skratt. Det var ingen av de däringa väder-gubbar och -tanter som ens lät oss ana att det skulle bli så kallt. Tur att vi böt ut kaninen så vi kan hålla värmen inne i alla fall, utan att det kostar skjortan.

Taxpussisar i mängd från en frösen Hillman.