Första gången jag såg dig så var du ca 3 månader, jag träffade dig hos Kerstin på Zelmaas kennel i  Stockholm, naturligtvis föll vi som käglor för dig, du var så söt och en helt underbara lite valp.

Som alla kan se så var du helt ljuvlig med en liten spjuver glimt i ögonen, tacka sjutton för att vi blev helt betagna. Av olika omständigheter så kunde vi inte hämta hem dig förrän du var nästan 4 månader. När du kom hem till oss så fanns det redan tre taxar, Kickan som blev en reservmamma till dig, Mirte som bara tyckte att valpar var jobbiga och Ian M Illerson som var nästan lika gammal som dig, ni blev kompisar under mer än 15 år. Fast det var inte bara hundar i huset utan där fanns en blågul ara, som du tyckte såg väldigt spännande ut, ända tills hon första gången spände ögonen i dig och gav upp ett hest skra, då backade du betänkligt och såg nästan lite skraj ut. En dag höll du på att skrämma slag på mig för du tjöt som om du satt fast, jag var livrädd att gojan fått tag på svansen på dig eller något annat men det var inge sånt. Nej, du satt fast med ena örat, ja inte i gojan utan det satt fast under din tass, du stod på örat och kunde inte för ditt liv begripa hur du skulle komma loss.

Du var en hejare på att snutta på saker och det är oräkneliga filtar som efter bara en kort stund blev att se ut som tesilar, när du bara legat på dem. Fast nu var det inte bara filtar som intresserade dig, ett kuvert med 100-kr sedlar fick också stryka på foten. Nu var det inte ditt fel att det hamnade på golvet, det fixad Kickan, för hon klättrade ofta upp på bordet och hade ner saker som låg där, till din och Illersons stora förtjusning. En annan gång hade hon ner en snusdosa, även den såg ut som en tesil när ni hade tuggat klart, snuset gav ni sjutton i som tur var. Tuggande fortsatte, inne på kontoret var det extra roligt att vara, en och annan faktura som husse nyss skrivit ut som ni gjorde konfetti av, säga vad man vill men ypperliga papperstuggar var ni båda två. Fast det sista som du lyckades få tag på var ett bankavtal, som jag fick lägga pussel med, efter den dagen så blev ni intstängda i köket när jag jobbade, för det fungerade inte med alla papper som gammeltikarna lyckades dra ned till er.

Jag minns den första utställningen som du var på, ja det hade varit en tidigare men den här var du och jag själva på, då jag blev så arg på domaren att jag åkte hem och samtidigt lovade jag dig att aldrig mera utsätta dig för något dyligt och det har jag hållit. Den dumma domaren ansåg att du inte hade tillräckligt bra hårlag, dig som jag fick lov att rycka en gång i månaden om du skulle se ut som en tax, annars blev det mera långhårig terrrier. För mig var du världens finaste tax och ingen domare i världen kunde bedöma dig bättre än jag och den åsikten kan jag stå för än idag.

Du gillade att åka bil precis som din bror och det var otaliga resor som vi gjorde tillsammans, du bevisade att du klarade av städer som ingenting men landet var du lite mera skrajsen för. En gång när vi kom hem efter en sådan resa så fick du syn på något när vi hade släppt ur er ur bilen, för på garageplanen stod det en stor orange pryl med hjul som sonen råkade putta till. Den fick sig en riktig blåsning och jag trodde alldeles säkert att du verkligen såg busar, men det var bara tombolan som du var arg på. Allt nytt som du såg fick sig en blåsning men när du väl fick undersöka så var det inte så farligt. Trädgården som vi hade när du var valp var väldigt stor men det var alltid lätt att hitta dig, för du drog raka vägen ner till växthuset, för där växte det smultron utanför. Sen fick du syn på stora runda röda som du trodde smultron inne i växthuset men så snopen du blev när du plockade en, det var tomater, visst åt du tomater men det syntes att det inte var lika gott som smultron. Sen på sensommaren när vinbären och krusbären mognade så var du där i buskarna, du var en hejare på att repa vinbär, både svarta och röda. Jag sa åt gubben att de röda rör nog inte Hillman, för de är så sura men tji fick jag för du åt dem med samma fermitet som de svarta.

När vi sen flyttade hit upp, upptäckte du att det växte lingon på tomten, som du betade glatt, du var väldigt förtjust i allt vad frukt, bär och grönsaker hette, jag tror du levde efter devisen går det att tugga går det att äta. Du lärde dig en annan sak sen vi flyttade upp hit, du hade gjort illa dig, så vid veterinärbesöket fick du en strut på huvudet. Den gillade du inte utan du for runt köksbordet baklänges medan du tjöt som en gris, det var bara för mig att kasta mig över dig innan du blev helt hysterisk. Sen var det bara att visa dig struten, så lät du bli såren, för något så hemskt ville du inte ha på huvudet. Så gå baklänges var något du behärskade helt och fullt, annat var fot, sitt, ligg, stanna, sök fast du hörde inte alltid vad jag sa, för du var ju tax ända ut i klospetsarna.

Du och "brorsan" din har alltid varit med oss vad vi än har gjort, när vi jobbade uppe på fjället så hängde ni med, så ni har varit kontorshundar, städhundar, översynshundar, ja allt hängde ni med på. När jag gick med i lövhögsgänget (husse tillhörde det redan) så hängde ni med på alla övningar och alla som träffade er tyckte väldigt mycket om er, på något sätt blev ni alltid medelpunkten. Kocken såg alltid till att ni fick lite extra godbitar, så er gick det aldrig någon nöd på. Ja, du Hillman du har varit en fantastisk tax, vi har inte gått några spårprov, för det visste jag att du redan kunde, det var så att säga med i ryggmärgen vid födseln, du var en hejare på att spåra upp orren eller tjädern som husse sköt. Då var du mera lik en pointer än en tax, för du stannade med tassen upplyft och stirrade på fågeln. Rådjur har du också jagat men som de flesta andra taxar så fick du lite storhetsvansinne och tog på älg lika ofta som rådjur, så den jakten blev det slut med, för du kunde inte låta bli älgarna och en spark av en älg är inget man önskar sin tax.

De sista åren har du haft pension men lika fullt har du varje morgon spårat av gården, där vi har mycket djur som går, älg, rådjur, harar, rävar, ekorrar och en och annan björn men konstigt nog så har de sistnämnda spåren aldrig intresserat dig, som om du kände på dig att det där låter jag allt bli. Så sent som fredagen före innan du fick somna in, så spårade du både räv och hare, på gården. På gamla dar, fick du för dig att bädda, något som du aldrig gjort tidigare men det kom när du blev ensam sen din bästa kompis fick somna in. Du blev också på taxars vis lite surare, så sur att du inte ville äta utan gick runt och muttrade, värst var det när du inte fick följa med och åka bil, utan fick stanna hemma med Lillhusse. Naturligtvis så blev du finsmakare på gamla dar, då dög inte bara taxkulorna, utan det skulle vara topping på käket också, till frullen blev det Cesar på kulorna och till kvällen något som jag tillagat. Det var till att laga mat utan kryddor och salt till dig, jag har stekt köttbullar, pannbiffar, älgbiffar, kotletter, filé åt dig utan krydderier och utan lök. När vi åt helstekt kyckling så vem skulle ha en stor bit filé om inte du, när jag stekte hundpannkaka (tunnpannkaka) så dög det inte att äta den själv, nej då skulle du matas, samma sak med vafflisar (våfflor).

Inte anade jag att detta skulle bli en av de sista bilder som jag tog på dig, du gillade inte alls att bli fotad mot slutet av ditt liv men utomhus så fick jag hållas med bildgrunkan. Nu skulle jag önska att jag kunde sjunga, för då skulle jag sjunga "I will always love you" för dig. Jag kommer aldrig att glömma dig och du har för alltid en mycket stor plats i mitt hjärta! Hoppas att du och Illerson åter har träffats och att ni leker som ni alltid gjort med riktiga race, farväl kära underbara fyrbenta vän!

 

Aamor & Tina

31 mars 2012 09:56

Vad vackert skrivet!
Sitter här med tårar i ögonen och ett leende på läpparna.
Det är lycka att få ha en vän så länge som ni hade Hillman och det är alltid lika jobbigt när de vandrar vidare.
Han kommer alltid att finnas kvar i våra hjärtan också även om vi "bara" lärt känna honom via bloggen, en väldigt speciell Tax herre som har varit en stor glädje att få följa.

Kramar & Nospussar

http://aamor.bloggplatsen.se

 

Edith

31 mars 2012 13:28

Att Hillman var en underbar och speciell hund har matte och vi hundar förstått, men nu när matte har läst din sista hälsning till honom, så förstår vi ännu bättre vilket fint liv Hillman och dom andra taxarna haft hos dig. Vi vet ju också att både Hillman och Illerson fick en massa go' mat och även sockerkaka med vispgrädde på. Vi skickar våra varmaste hälsningar och kramar till Hillmans matte, husse och lillhusse. PS. Hoppas att bloggen får finnas kvar och att du fortsätter ditt skrivande.

http://www.parisercollie.blogg.se

 

Rudi o matten

31 mars 2012 22:47

En så underbar sista hälsning till en älskad tax! Tänk så många fina år ni fick tillsammans! Tack för att du delade med dig av Hillmans livshistoria. Tårögd sitter jag här och minns djur jag själv tagit farväl av. Kram!

http://www.bmwsfotoblogg.blogspot.com

 

Berit Elisabet, Kaspers matte

2 april 2012 01:12

Det känns gott att få denna vackra hälsning och berättelse. Ni fick så många fina år tillsammans, men det gör ju sannerligen inte att saknaden och sorgen blir mindre!!
Nu tänker jag på och minns både Illerson och Hillman, och minns alla glada stunder de berett oss genom det du skrivit i deras blogg. Minns både glädje och sorg och allt gott som stoppats i magen - dalafilé, älgfärs, vispgrädde, specialbullar och mycket mer...
Jag känner med er som är kvar, och visst trillar en och annan tår när jag läser.
Det är sent nu, men i morgon ska jag bläddra i bloggen. Jag hoppas den får finnas kvar, och att du fortsätter att höra av dig ibland.
Med goda tankar från mig till dig!

http://beritelisabet.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla goa vänner, förlåt att jag inte fick gång på matten men hon har varit så upptagen inte bara med julen utan med stickorna, det har blivit smått i släkten och matten stickar småa tröjor för glatta livet, hihi.   Vi (jag och tvåbeningarna) ...

Bäst att göra detta nu medan matten hinner med och mår så pass att hon orkar skriva åt mig. Jag är jättelessen att jag inte fått läsa vad ni gjort men jag klarar inte det själv med mina tassar för knappebordet är liksom inte anpassat åt mig. Nu till ...

Matten har tagit sidomester från bloggeriet, men vi är i alla fall ut en snabbis så ni inte tror att vi kilat vidare. Här har varit som vanligt upp och ned, påsken hade vi främmat och då har inte matten tid att sitta i datore, nä då får den vackert v...

Här är det upp och ner, mest ner tyvärr. För ibland har vi internet och ibland har vi inte-net, Lillhussen hittar inte felet så då är det nog Felias fel. Matten är fortfarande krasslig, av och till, jädrans snuva säger hon som aldrig ger sig, bara up...

Igår blev det inget bloggande för jag, hussen och matten var inte hemma igår, vi var på resande tass och fot, hihi. Vi for iväg vid åttatiden på morgonen, det var meningen att vi skulle åka tidigare men det var så kalligt då, -28 grader, då sa matten...